- Blev medlem
- 5 November 2018
- Meddelanden
- 590
- Mottagna reaktioner
- 615
- Poäng
- 607
Ja som rubriken lyder...Min förra sambo lämnade mig när ja berätta hur allt låg till..dock va de mkt värre än nu. Min nuvarande sambo vet om hälften men inte allt:/ han har aldrig varit direkt intresserad av o fråga osv men igår nämde han att han ville veta hur de låg till me min ekonomi sen kom de annat imellan så blev aldrig rätt tillfälle o lägga upp allt:/ Han tjänar så mkt mer än mig o jag flyttade in hos han...han betalar de mesta. Vi har barn ihop och ett till påväg och e så jävla rädd hur han ska reagera....jag har 14 tusen kvar på min löneutmäting. 30 tusen hos sileo kapital som jag har avbetalnings plan på. 22 tusen hos goodcash som hamnat hos prioritet finans som jag betalar på varje månad. Samt 41 tusen hos goodcash som jag betalar på varje månad. Min lön ja får går precis runt med allt men kan aldrig unna mig nå extra o de mesta betalar sambon.
Hur ska man berätta allt..hur gjorde ni? Vad sa ni o hur är er situation idag?
De värsta me allt just nu e mitt dåliga samvete...att jag ställt till de såhär
Jadu, vart ska jag börja? Först och främst har ekonomin alltid varit ett laddat ämne både för min man och mig.
Vi har haft ett väldigt svängigt förhållande genom åren och det där med att prata om jobbiga saker har nog aldrig varit vår grej. Vi har varit väldigt lika varandra i det avseendet att vi försökt mörka för den andre hur illa ekonomin varit då vi båda varit oroliga och skämts som fan över sitsen. Min man har vetat om hur jag och pengar har fungerat i perioder redan när vi träffades, men inte riktigt hur stora skulderna har varit periodvis (hängt ihop i över 10 år).
Han har själv svårt att prata om jobbiga saker när han blir stressad då han exempelvis inte vågat säga att hyran inte varit betald (hörde av mig direkt till hyresvärden och de hjälpte oss tack och lov), och att hans skulder som uppstått när han själv mådde dåligt för x antal år sedan när jag var inlagd i slutenvården var på väg till utmätning.
Jag har inte varit bättre själv då jag när jag haft panik försökt lösa lån med andra lån och när jag mått som sämst inte klarat av att betala räkningar ska tilläggas.
När vi fick vårat första barn kom delar av hur ekonomin för hans del var fram, och jag lyckades hjälpa honom med avbetalningsplaner, men roligt var det fan inte. Vid den tiden hade jag hyfsad kontroll över min egen skit då jag lyckats samla undan en del och fortfarande arbetade.
Sen blev det dessvärre sämre för min del och han visste delvis hur illa det var, men han fick väl egentligen inte hela bilden förrän jag bestämde mig för att lämna in ansökan till skuldsanering då det inte längre gick att hålla betalningsplaner och klara hyra samtidigt som barn nummer två var på väg. Vi är fortfarande tillsammans även om det stundvis knakat som fan och har även gått i familjerådgivning. Vi har bråkat och varit jättenära till att gå isär, men i slutänden valt att försöka tillsammans.
På plus sidan är att vi har blivit bättre på att prata med varandra och jobbar på att få en bättre tillvaro, inte bara för vår egen skull utan även för ungarnas. På minus sidan är att vi inte riktigt har tillit till varandra, men oavsett vart vi landar hoppas jag på att den kommer tillbaka även om det tar tid.
Och ja, jag har barn. Jag vet att ett flertal troligen ser ner på att vi har det i och med den här sitsen, men jag kan ärligt talat säga att jag aldrig hade valt barn om jag inte varit säker på att den hjälp jag har med samtal och mediciner hade fungerat eller om jag inte hade trott att jag hade klarat av att vara förälder. Jag är medveten om mina problem och jag gör allt för mina ungar, och det är därför jag har försökt reda ut den här skiten så gott jag har kunnat och är oerhört tacksam över att jag har fått den här chansen med skuldsaneringen som blev beviljad nu i december.
Vad jag vill ha fram är att i det stora hela är det bra att försöka ta tjuren vid hornen och berätta så snart som möjligt. Även om personen reagerar med ilska eller ledsenhet är det bättre att tala om själv än att eventuellt upptäcka själv då det kan kännas värre.
Senast ändrad: