Vad kom borgenären med för åsikt som fick det att falla?
De hävdade att jag skulle prioriterat deras skuld framför de andra av den vinst jag gjorde från försäljningen av min bostad. I efterhand är det naturligtvis svårt att veta om de har rätt eller inte. Jag kanske tog fel beslut och gjorde fel. Jag skulle förstås ha tagit reda på exakt vilka regler och vilken nivå (i %) som reavinstskatten låg på. Eftersom den redovisas, deklareras och betalas senast året efter en försäljning, kändes den inte lika akut där och då. Jag var naiv nog att tro att det gick att få till en avbetalningsplan, vilket det blev nej på direkt. Jag hade även felaktigt blivit informerad om att det gick att ansöka om att skjuta upp betalningen av skatten. Jag gick på alla dåliga råd jag fick av kommunens budget- och skuldrådgivare, samt en del andra "sakkunniga" vilka visade sig i slutändan bli dåliga för mig.
Det är ju mitt eget fel. Ingen annans. Dock ett ärligt fel. Jag har naturligtvis en skyldighet och ett ansvar att kolla upp vad som gäller och förhålla mig till det. Jag varken försöker eller vill skylla på något eller något annan. Det var ett misstag jag gjorde i tron att jag gjorde det bästa både för mig själv och i syfte att lösa så mycket som det gick av mina mest akuta skulder och problem där och då.
Det var inte på något sätt för att försöka komma lättvindigt undan på en räkmacka genom att söka skuldsanering. Jag vill naturligtvis göra rätt för mig utan att på något sätt försöka fuska, vilket borgenären tycks tro. Jag handlade helt o hållet i god tro att jag gjorde rätt när jag löste de mest akuta skulderna som låg hos inkasso och var på väg att gå till KFM. Jag hade även lån till privatpersoner och div. småskulder, samt var tvungen att ta en del pengar till bla. flyttkostnader, mäklararvode, samt tre månaders dubbel hyra för den nya bostaden, eftersom det tog betydligt längre tid att få bostaden såld än vad jag räknat med. Det tillkom även en del mindre obligatoriska kostnader i samband med försäljning och flytt ovan på det.
Jag låg dessutom efter nästan 6 månader med amorteringar + räntekostnader på bolånet som utgjorde en betydande del av den blygsamma del av vinsten som faktiskt kom mig tillgodo. Lägenheten var pantsatt så många gånger och var så högt belånad att det endast blev en liten del av den faktiska vinst som hade kunnat bli, vilket reavinstskatten baseras på. Räknar man in skatten blev ju försäljningen i praktiken en "förlustaffär" för mig personligen. Borgenären är alltså skatteverket och skulden till dem är reavinstskatt från en försäljning av bostad. Jag har förstått att det anses som extra "allvarligt" och försvårande omständigheter när det gäller skulder till det offentliga, i synnerhet skatteskulder.
Hade det dröjt ytterligare att få bostaden såld är chansen stor att banken utmätt lägenheten. Med facit i hand kanske det hade varit det allra bästa? Det känns i alla fall så nu. Jag hade t.o.m. kunnat tänka mig att överlåta eller "ge bort" lägenheten till den som var beredd att ta över befintliga lån, om det går att göra så? Då hade jag sluppit den jättelika skatteskuld, som jag förmodligen måste dras med resten av livet. Det hade det varit värt. Jag hade kunnat bjuda på de "kaffepengar" i sammanhanget som blev kvar. Då hade endast lika mycket i o för sig i rena lån och krediter återstått. De kanske hade gått att betala genom utmätning, eller kvalificerat mig för att ha insolvens nog att bli godkänd för skuldsanering? Spekulationer, javisst. Vem vet? Just nu säger iaf magkänslan att vad som helst skulle vara värt att pröva för att lösa skatteskulden.
