- Blev medlem
- 22 December 2021
- Meddelanden
- 733
- Mottagna reaktioner
- 687
- Poäng
- 607
Fett! Du fick det där förskottet på lönen? Fasiken vad najs att kunna släcka den där hemska skuldenJag måste säga en sak. Det här forumet är fantastiskt. Jag har mått lite dåligt ett tag, och har inte känt mig manad att delta här. Det ”dåliga” med depression är att det är en kronisk sjukdom, och ibland får man svackor där man står och vacklar på kanten till att ramla ner i det svarta hålet igen. Eller, det är egentligen fel term… det är inte så att depression är en punkt i universum från vilket inte ens ljuset kan fly. Det skulle ju betyda att det fanns ljus där nere i gropen. Istället är det ett evigt mörker; som att befinna sig nedsänkt i sirap som är kall och otrevlig och dränerar en på all energi.
En av skälen tilll att jag har mått dåligt är att jag har varit orolig för en av mina skulder, och det har varit så lätt att tänka ”jag ger upp, det går inte, det var inte menat”. Jag hade ett avtal med Intrum om en avbetalning som jag har skött till punkt och pricka sedan jag ingick avtalet. Tyvärr var avtalet tidsbegränsat, och löper ut nu i oktober. Den sista oktober ska jag betala sista gången under det avtalet. När jag kontaktade dem om att fortsätta så gick de inte med på det. Allt skulle in på en gång.
Jag tror många av er förstår hur jag har slitit med mitt skuldberg. Och nu kändes det som om allt det skulle bli till intet. Det var lätt för tankarna att gravitera mot ”jag ger upp, det går inte, det var inte menat att bli bra igen”.
Idag löstes problemet.
Det finns en låt som jag upptäckte i mitt mörker som har förmåga att göra mig glad. Cloud Symphony med Shook. På ganska hög volym i mina högtalare i ett helt mörkt rum lyfter den låten mig nästan alltid. I flera veckor har jag inte känt någonting när jag lyssnat på den. Efter att jag fick veta att jag kan döda skulden den sista i månaden började jag nästan grina när jag hörde låten. Det säger jag som en grufflig 50+ svensk man.
Så kommer man in här och läser alla svar på alla orosmoln i det här forumet, och man tänker ” Det var tamejfan det finaste jag hört sen jag konfirmerades”. Ni är fantastiska människor.