Jag har ju en rätt dyr lägenhet. Skälet till att jag bor i nyproduktion är ju att jag harvade runt i andrahandsträsket i Göteborgsområdet i flera år, och bodde med en del skumma individer. Inte kriminella, men konstiga och exploativa. Som en del av min rehabilitering var det ju viktigt att få bostaden fixad – även om det betydde att jag (återigen) skulle bli blåst på en deposition. Vilket skedde. Men jag kan inte beskriva hur skönt det var att låsa om sig i den första förstahandshyrda lyan i Götet.
Planen med det här var ju att bo ett tag, och sen använda den interna bostadskön hos Poseidon (fastighetsbolaget). Det kunde väl inte vara en så lång kö, och inte lika många sökande – särskilt eftersom alla i den interna bostadskön redan hade sina bostäder ordnade. Det skulle inte vara lika stort tryck som på Boplats (den allmänna bostadskön).
Jag börjar misstänka att jag gjort en felräkning. Särskilt som de fyra allmännyttiga bostadsbolagen i Göteborg slog ihop sina interna bostadsköer till en enda gemensam i November förra året.
Jag skulle så väldigt gärna vilja sänka mina boendekostnader. Det skulle hjälpa mycket. Inte minst skulle det underlätta KALP-beräkningen senare i år när jag i September kan söka Unionens medlemslån utan några betalningsanmärkningar.
Och, med anledning av mitt det och förra inlägg. Jag sökte om en utökning av
Extralånet och fick det. CSN-skulden är nu borta, men jag är nu häftad med en ny skuld som jag ska betala tillbaka över 10 år. På pappret. I själva verket hoppas jag betala bort det efter september.